Socionom som jobbar med det som kallas för samhällsförändring.
Imorgon tisdag 9/5 gästföreläser jag på min gamla högskola Ersta Sköndal, kl 17-19, med tema: internationellt socialt arbete med fokus på child protection. Kom om du vill veta mer om vilka möjligheter det finns för socionomer att göra humanitära fältinsatser.
Nu är vi här! Imorgon fredag kommer ett gäng på 24 deltagare för att gå kursen Värdebaserat ledarskap, en kvalificerad ledarskapsutbildning för unga ledare i civilsamhället. Jag har varit så förväntansfull över att få arbeta som kursledare det kommande året, träffa deltagarna, lära känna dem och bidra med mina erfarenheter och kunskaper. Självklart hoppas jag på att få ge tillbaka minst lika mycket som när jag själv gick utbildningen för snart sju år sedan!
För mig handlar värdebaserat ledarskap om att tillåta sig själv att få vara människa. Att leda sig själv innan en kan leda andra. Att förstå sig själv för att kunna förstå andra. Att arbeta visionsinriktat, dynamiskt och tillitsbaserat med båda fötterna på jorden. Att trots skit under naglarna, motstånd som en möter, ändå fortsätta arbeta för det som är viktigt för en.
Om nyfiken – kika förbi denna sida för mer information: http://www.ungtledarskap.se/utbildning/
Här är en bild på oss i kursledarteamet från när vi förberedde inför första kurshelgen. Louise, Filip, Sara och Armin. Vilken resa vi ska göra, och jag ser mycket fram emot att göra den tillsammans med er!
När jag kandiderade till EU-parlamentet 2014 var mitt huvudsakliga syfte att engagera fler unga kvinnor att ta plats, att aldrig låta någon annan än en själv bestämma vem man vill vara, och ge en röst för de som upplever att de inte har en röst i samhället. Alla dessa kvinnor sviks av Björklund. Vad är det för feminism Liberalerna förespråkar? Är det den som säger till Fatima 16 år att hon kan ha en plats i svensk politik, även om hon väljer att täcka håret? Eller den som stänger dörren för inflytande? Kräver svar från Jan Björklund med anledning av hans mycket okunniga och märkliga uttalanden den senaste veckan via denna debattartikel; som läses i sin helhet här: http://www.expressen.se/debatt/i-bjorklunds-regering-har-muslimska-kvinnor-ingen-plats/
Ett kort utdrag
‘I mitt arbete som behandlare inom socialt arbete har jag kunnat se enskilda familjer som använder religionen som ett medel för att trycka ned en individ, där vissa regler gäller barnen och andra för föräldrarna. Det är dock inte ett problem som rör muslimer som grupp då jag även mött de som använder religionen som kraft att göra gott. Därför är det djupt oroande att Björklund menar på att det skulle finnas automatiska kopplingar mellan hedersförtryck och kvinnans individuella rätt att välja klädesplagg – även sjalen. Att sprida något sådant som en absolut sanning är häpnadsväckande okunnigt och endimensionellt.
Något som forskningen däremot visar är att diskrimineringen mot människor med utländsk bakgrund och att hatbrotten mot kvinnor med muslimsk identitet ökar, något som också bekräftas av brottsförebyggande rådet (BRÅ). Det är beklagligt att Björklund och Liberalerna sällan uppmärksammar detta. Det ska gå att både vara engagerad i frågor som rör hedersproblematik samtidigt som man vill arbeta för att minska diskrimineringen i samhället – i detta krävs dock konsekventa problemformuleringar och det krävs även att man använder sig av faktabaserad kunskap och inte lösa antaganden. Alla kvinnors berättelser måste räknas.
Som grön socialliberal ställer jag mig undrandes till Björklunds syn på liberalism och kvinnans frigörelse. En kvinna som väljer att täcka håret upphör inte att vara en individ som fattar självständiga val. Att inse att detta tillhör kvinnans individuella rätt innebär inte att vara kulturrelativst. Det är anmärkningsvärt hur män i Sverige väljer att använda kvinnan som ett slagträ för att påvisa att den avklädda kvinna är den fria, på samma sätt som ledare i Mellanöstern men även Europa lagstiftar om kvinnans klädsel. Det vore rimligt att män höll sig utanför regleringar och förminskning av kvinnans rätt till egenmakt. Detta gäller såväl Björklund som franska, saudiska och iranska ledare.’
Har under dagen hållit utbildning och pass om intersektionalitet i socialt arbete för personalen på mitt jobb. Känner mig så nöjd med att vi vågar utmana gamla strukturer och ständigt lyfter upp värdegrundsfrågor i vår verksamhet.
Tycker att det är så viktigt att vara medveten om att de strukturer som gör att vi kategoriserar i det sociala arbetet, finns för att kunna skapa resurser och möjligheter utifrån de särskilda behov som finns- ja! Men med uppdelningen kommer också stereotypa föreställningar om de människor som ingår i dessa kategorier. Sånt som gör att socialarbetare omedvetet kan diskriminera trots att avsikten är att hjälpa. Och just därför är det så av stor vikt att vår maktposition, som socialarbetare, sätts i relation till maktstrukturer som har med genus, klass, etnicitet etc att göra!
Vill ni diskutera dessa frågor i er verksamhet tveka inte o höra av er. Kanske kan vi göra något tillsammans!
#intersektionalitet #socialtarbete #makt
Tänker idag på mitt fältarbete med Läkare utan gränser i norra Lesbos under våren tidigare i år. Jag tänker speciellt mycket på en familj. Familjen jag träffade var från Haleb, just då fick jag träffa mamman och hennes fem barn. Vi började konversationen med att hon frågade om det var möjligt att be någonstans. När hon fått hjälp med det började vi småprata. Hennes man är i Tyskland och hon är på väg för att möta upp honom.
Efter en stund lägger jag märke till att hennes ettåring bär på trasiga skor. Jag frågar min kollega om hon kan få ett par skor till barnet. Barnen samlas omkring mig. Jag pratar med dem och frågar hur de mår, om de vet var vi är och om de vill se på kartan vart vi befinner oss. Alla tittar nyfiket. Jag pekar var Turkiet är och hur de korsat havet. Vägen med båten var mycket svår ”Men jag var tvungen” säger mamman till mig. Hon vill veta hur hon kan ta sig vidare. Jag säger att de får ta ett steg i taget. Att de är här nu och att de ska passa på att vila och återhämta sig så mycket de bara kan.
Nu snart ett halvår senare undrar jag var de är. Hur det gick för mamman och barnen. Kom de fram till sin pappa i Tyskland? Ibland är ovissheten svår. Men än svårare måste det vara för familjen som tvingas genomgå allt detta.
Läkare utan gränsers transit-camp i Mandamados 9/3-2016
Befinner mig i Grekland sedan en vecka tillbaka. Jag är ute på mitt första utlandsuppdrag för Läkare utan gränser (MSF) och jobbar med flyktingar i några månader. Jag kommer inte uppdatera min sida men kommer möjligen skriva en längre artikel eller brev från fältet vid senare tillfälle. Annars lägger jag upp lite random bilder på instagram om ni vill följa mig där @anwahrathahb
Höll detta tal under upptakt inför 8 mars med fokus på jämlikhet, jämställdhet och nedrustning tidigare ikväll. Medverkade gjorde bland annat Kerstin Bergeå, Rasmus Ling (mp), Gudrun Schyman (fi) och Stina Oscarsson.
Här är talet i sin helhet.
Vi har alla ett ansvar. Alla har en del av hur vår värld ser ut. Om vi tittar oss runt här i salen, kan vi se att denna upptakt samlat politiker, beslutsfattare, volontärer, folkbildare, lärare och aktivister. Det vi har gemensamt är att vi vill något, och vi tänker göra något åt det. För jämställdhet och jämlikhet handlar ingenting annat än om att agera. Det är som kärlek, kärlek är ett verb, kärlek är att göra.
I Sverige har vi haft fred i över 200 år. Sverige förknippas ofta med att vara en fredsnation. Vi har varit en av de största bidragsgivarna och främjat utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati internationellt. Svenska diplomater har varit medlare i ett flertal konflikter. Och den svenska regeringen utger sig idag för att vara en feministisk regering.
Jag antar att majoriteten av er varit utomlands. Hur många av er har fått kommentarer av era vänner, kollegor eller bekanta i utlandet om att Sverige är ett föredöme som står upp för freden och mänskliga rättigheter, vid minst ett tillfälle? Räck upp en hand.
Jag tror att dem allra flesta har erfarenhet av det. Sveriges rykte är något vi tjänat mycket på internationellt.
Så när vi stänger gränsen för flyktingar, begränsar asylrätten och skapar en Berlin mur, så har uppfattningen om Sverige som en fristad för de som söker skydd, och som ett föredöme raserat totalt. Men det är egentligen inte vad andra ska tänka om oss som vi ska bry oss om allra mest. För när vi gör det vi gör, fattar dem beslut vi tar- så behöver vi tänka framför allt på alla individer det drabbar.
För barnfamiljer som flyr från krig och diktaturer och som precis nått gränsen och möts av att inte få komma vidare. Det handlar om de ensamkommande ungdomarna; Reza, det handlar om Hassan, det handlar om Leila som flytt genom Europa med drömmar och ambitioner, som möts av att inte få passera gränsen på grund av en id-handling som de aldrig någonsin tidigare haft som papperslösa i Iran. Sverige måste stå upp för Leila, Hassan och Reza, för barnen och asylrätten.
Sveriges roll som fredsnation.
Svenska vapen finns över hela världen. Samtidigt som vi slår oss för bröstet och stoltserar med att vi varit de största bidragsgivarna och utvecklat mänskliga rättigheter, så är vi också med och indirekt stödjer militärdiktaturer som förtrycker sin egen befolkning.
2014 sålde Sverige krigsmateriel till 54 länder. Det gör oss till det fjärde största vapenexportör per capita enligt uppgifter från Svenska Freds.
Mellan 2004 och 2014 köpte Saudiarabien krigsmateriel från Sverige för ungefär 5 miljarder kronor. I exporten ingick bland annat pansarvärnsrobotar. Genom att sälja vapen till en av världens mest brutala diktaturer är att indirekt stödja regimen. Det är extremt beklagligt att vi för vapenhandel med ett land där det finns grova brister för kvinnors rättigheter, religions- yttrande och föreningsfrihet som saknas. Den som vågar ifrågasätta detta avrättas, bland annat ickevåldsaktivisten Nimr al-Nimr som förespråkade demokrati och jämlikhet nu allra senast för några veckor sedan.
2014 köpte Thailand svenskt krigsmateriel för 532 miljoner kronor. Sverige valde att sälja Jasplan till Thailand i samband med en militärkupp; samtidigt som landet befinner sig i en intern konflikt där regimen aktivt förtrycker den muslimska minoriteten i Patani i Södra Thailand. Det är en konflikt som är en av de dödligaste i Sydostasien och har de senaste åren tagit över 6000 liv. Civilsamhället är extremt begränsat och staten har blivit allt mer auktoritär.
Sverige måste sluta stödja regimer som Saudiarabien och Thailand. Istället bör Sverige endast agera för mänskliga rättigheter och uppmuntra dessa länder till att verka för demokrati och erkännande av minoriteters och kvinnors rättigheter.
Vi måste sluta tjäna pengar på krig och välja hållbara alternativ för klimatet, världens människor och för Sverige.
Avslutningsvis vill jag avrunda med att citera en ung kille jag träffade för en vecka sedan. Vi kan kolla honom för Ali.
Han säger:
– Vi flyr från människor som dödar varandra med pistoler och bomber, så kommer vi hit och de dödar oss långsamt genom att döda våra känslor.
För sedan andra världskriget har krig inte varit lika nära oss som det är idag. Och alla har vi ett ansvar i arbetet för en fredligare värld. För fred är någonting vi gör. Och det är något vi gör tillsammans. Jämlikhet är kärlek, jämställdhet är kärlek. Och kärlek är att agera och att göra. Och den enda tiden att göra det är Nu.
