Mitt tal om utförsäkringarna

Igår samlades runt tusen personer på medborgarplatsen i Stockholm för att manifestera mot sjukförsäkringsreglerna som kom i kraft 2008. Sjukförsäkringsreglerna har drabbat dem sjuka genom att dem blivit tvungna att söka jobb, vilket lett till att dem mest utsatta hamnat utanför systemet. Bland talarna fanns förutom jag själv även poeter, författare, läkare och människor som blivit direkt drabbade av reglerna. Andra representanter från de religiösa samfunden fanns också med bland talarna, bland annat debattören och prästen Helle Klein, Eva-Britt Hedmark från Progressiv Judendom och Lennart Molin från Sveriges Kristna Råd. Ni kan läsa mitt tal nedan. Citera gärna men ange källa.

Kära vänner, sjuka som friska

Idag är vi här för att prata om hur utförsäkringsreglerna drabbar oss som medborgare. För att kunna tala om den här frågan är det viktigt att vi först ställer oss frågorna:

Vilken värld vi vill leva i?

Vilket samhälle vill vi verka i?

Vilka värderingar är vi beredda att kämpa för?

Vår utgångspunkt i fredsrörelsen är att människor aldrig ska reduceras till att ses som ett budgetproblem, utan som individer, som riktiga människor med värdighet, med rätt att få det stöd de behöver.

Närmare 54 000 personer utförsäkrades 2010. Många har fått försämrade ekonomiska förutsättningar.

Förutom de utförsäkrade själva, drabbas även barnen till de utförsäkrade. För ett tag sedan fick jag ett mejl i min inkorg. En 14 årig medlem i en förening jag verkar i, skriver till mig om hennes sjuka far. Hon tillät mig dela hennes berättelse.

”När min pappa blev sjuk med halscancer var jag mest orolig för om han skulle få jobba eller inte, jag var väldigt orolig för hans hälsa. Han har levt nästan hela sitt liv med hans röst och musik, men nu kunde han varken sjunga eller äta. Han har arbetat väldigt mycket under hela sitt liv och jag tror inte att han skulle orka mycket mer.

Min syster var tvungen att arbeta övertid för att pengarna skulle räcka och även hon hade väldigt mycket och göra med hennes studier.

Min pappa mådde dåligt av att han inte kunde äta eller överhuvudtaget leva som han gjorde tidigare. Jag var uppe flera nätter och tänkte på om jag kunde göra något och jag bad för hans hälsa.

Min syster säger att jag är för ung för att tänka på såna tunga frågor. Men hur kan jag inte oroa mig? När jag ser min pappa döende, när jag ser min syster som är på gränsen till att kollapsa och när jag varje natt ber till Gud att han ska hjälpa pappa.

Jag är 14 år men känner mig mycket äldre. Jag har oro som räcker för hela världen. Jag har ångest som räcker många år framåt.

Jag känner mig mycket äldre, mycket svagare, mycket ledsnare.

Det är inte lätt för pappa att be om hjälp. Han har arbetat hårt hela sitt liv. Han har skapat möten med sin musik. Han har bidragit till den Svenska kulturen. Men han bryr sig inte längre. Han orkar inte längre.

Min syster säger att det finns många arbetslösa ungdomar som gör vad som helst för arbete. Jag förstår inte. Varför tvingar man sjuka att jobba när det finns unga friska som behöver arbete?

Är det jag som är dum som inte förstår? Vem ska jag fråga för att få svar? Vad är det för samhälle jag lever i?

Jag är 14 år med oro som räcker för hela världen.” Slutcitat.

När jag läste det här mejlet blev jag både ledsen och orolig. I Sverige betalar vi högre skatter för vi tror på en gemensam välfärd, en välfärd som finns till för att hjälpa dem som någon gång i livet blir sjuka eller arbetslösa.

Flickan som skrev mejlet till mig är endast ett av tusentals barn som blivit indirekt drabbade av utförsäkringarna. Ur ett barnperspektiv kan vi se att det här är något som drabbar barnen väldigt hårt. Den ångest hon beskriver är något helt annat än en normal oro, som finns på grund av hennes fars ekonomi. Fattigdomen slår hål på människor, inte minst barnen i vårt samhälle. Den här flickans problem bör inte kretsa kring sin sjuka fars ekonomi. Varje barn har rätt att leva i en psykosocial och ekonomisk trygghet. Idag hörde vi ett barns röst.

Under 2008 fanns det över 220 000 barn i Sverige som växer upp i fattigdom enligt Rädda Barnen. Hur utvecklingen sett ut fram till 2011 vet vi ännu inte. Men med tanke på att de ekonomiska förutsättningarna har försämrats för många av dem utförsäkrade är sannolikheten stor att barnfattigdomen också ökat i samband med detta.

Sverige behöver se över sjukförsäkringsreglerna – det drabbar den kommande generationen som tvingas växa upp i det här samhällsklimatet. Varje sjuk människa bör få en individuell prövning istället för att det ska gå genom vissa tidsgränser. Vi behöver se människor som riktiga människor, och inte som ett kostnadsproblem.

Det handlar om individer som också arbetat hårt under sitt liv och som också varit med och bidragit till att vi ska ha ett fungerande välfärdssystem. Som fredsrörelse så förstår vi och betonar vi vikten av social rättvisa.  Det är en förutsättning för ett fortsatt fredligt samhälle. Vi tror att trygga människor skapar trygga samhällen.

Vilken värld vill vi leva?

Jag vet att jag vill leva i en värld där vi är solidariska och rättvisa.

En värld där jag kan känna mig trygg.

Känna mig trygg med att veta att samhället ställer upp för mig om jag en dag skulle behöva hjälp.

Känna mig trygg i att jag bidragit till samhället och kan få detsamma tillbaka.