Idag är det viktigare än någonsin att arbeta och engagera sig för freden. Mina tankar är med alla de drabbade i Paris, Baghdad, Beirut och andra platser där våldet eskalerat på sistone. Viktigast för den tid vi lever i är att vi kämpar för alla människors lika värde och rätt att leva ett liv i frihet, utan våld och förtryck – och framförallt inte låta rasismen och islamofobin spridas i våra samhällen. Att säga ifrån och inte låta normaliseringen av hatet gå obemärkt förbi.
Hållit de senaste tre dagarna en inspirationshelg för Svenska Freds på Kärsögård med cirka 35 deltagare från hela landet. Vi är övertygade om att vi tillsammans kan skapa förändring trots den dystra situation vi ser i vår omvärld. Under helgen lyfte vi upp frågan om hur fredsfrämjande arbete kan vara möjligt, men också hur vi kan engagera den breda allmänheten om nutidens och framtidens freds- och säkerhetsfrågor. Pass om svensk vapenexport, samtal om regeringens utrikespolitik med Gabriel Liljenström politisk sakkunnig hos biståndsminister Isabella Lövin, det politiska läget i Östereuropa är några av de ämnen som behandlats. Vi avslutade med en projektverkstad. Redan på lördagkvällen kom Stockholmsgänget överens om när de ska ses igen och spåna vidare på vad de ser för behov lokalt. Flera har visat intresse för att starta studiecirklar. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Klyschigt men sant.
När jag möttes av nyheten om Paris på fredagskvällen ska jag vara ärlig och säga att jag framförallt blev orolig för vad detta skulle innebära för Europeiska muslimer. Jag ville lägga ned allt. Samtidigt visste jag att engagemang är ett bra sätt att kanalisera sin oro. Därför var det extra speciellt att tillbringa helgen med dessa samhällsförbättrare. Trots att dagarna varit fullspäckade hoppas och vill jag att detta ska vara starten till en allt starkare gräsrotsrörelse. Att ge upp är och kommer aldrig vara ett alternativ.
Vi kör!
