Höll detta tal under upptakt inför 8 mars med fokus på jämlikhet, jämställdhet och nedrustning tidigare ikväll. Medverkade gjorde bland annat Kerstin Bergeå, Rasmus Ling (mp), Gudrun Schyman (fi) och Stina Oscarsson.
Här är talet i sin helhet.
Vi har alla ett ansvar. Alla har en del av hur vår värld ser ut. Om vi tittar oss runt här i salen, kan vi se att denna upptakt samlat politiker, beslutsfattare, volontärer, folkbildare, lärare och aktivister. Det vi har gemensamt är att vi vill något, och vi tänker göra något åt det. För jämställdhet och jämlikhet handlar ingenting annat än om att agera. Det är som kärlek, kärlek är ett verb, kärlek är att göra.
I Sverige har vi haft fred i över 200 år. Sverige förknippas ofta med att vara en fredsnation. Vi har varit en av de största bidragsgivarna och främjat utveckling av mänskliga rättigheter och demokrati internationellt. Svenska diplomater har varit medlare i ett flertal konflikter. Och den svenska regeringen utger sig idag för att vara en feministisk regering.
Jag antar att majoriteten av er varit utomlands. Hur många av er har fått kommentarer av era vänner, kollegor eller bekanta i utlandet om att Sverige är ett föredöme som står upp för freden och mänskliga rättigheter, vid minst ett tillfälle? Räck upp en hand.
Jag tror att dem allra flesta har erfarenhet av det. Sveriges rykte är något vi tjänat mycket på internationellt.
Så när vi stänger gränsen för flyktingar, begränsar asylrätten och skapar en Berlin mur, så har uppfattningen om Sverige som en fristad för de som söker skydd, och som ett föredöme raserat totalt. Men det är egentligen inte vad andra ska tänka om oss som vi ska bry oss om allra mest. För när vi gör det vi gör, fattar dem beslut vi tar- så behöver vi tänka framför allt på alla individer det drabbar.
För barnfamiljer som flyr från krig och diktaturer och som precis nått gränsen och möts av att inte få komma vidare. Det handlar om de ensamkommande ungdomarna; Reza, det handlar om Hassan, det handlar om Leila som flytt genom Europa med drömmar och ambitioner, som möts av att inte få passera gränsen på grund av en id-handling som de aldrig någonsin tidigare haft som papperslösa i Iran. Sverige måste stå upp för Leila, Hassan och Reza, för barnen och asylrätten.
Sveriges roll som fredsnation.
Svenska vapen finns över hela världen. Samtidigt som vi slår oss för bröstet och stoltserar med att vi varit de största bidragsgivarna och utvecklat mänskliga rättigheter, så är vi också med och indirekt stödjer militärdiktaturer som förtrycker sin egen befolkning.
2014 sålde Sverige krigsmateriel till 54 länder. Det gör oss till det fjärde största vapenexportör per capita enligt uppgifter från Svenska Freds.
Mellan 2004 och 2014 köpte Saudiarabien krigsmateriel från Sverige för ungefär 5 miljarder kronor. I exporten ingick bland annat pansarvärnsrobotar. Genom att sälja vapen till en av världens mest brutala diktaturer är att indirekt stödja regimen. Det är extremt beklagligt att vi för vapenhandel med ett land där det finns grova brister för kvinnors rättigheter, religions- yttrande och föreningsfrihet som saknas. Den som vågar ifrågasätta detta avrättas, bland annat ickevåldsaktivisten Nimr al-Nimr som förespråkade demokrati och jämlikhet nu allra senast för några veckor sedan.
2014 köpte Thailand svenskt krigsmateriel för 532 miljoner kronor. Sverige valde att sälja Jasplan till Thailand i samband med en militärkupp; samtidigt som landet befinner sig i en intern konflikt där regimen aktivt förtrycker den muslimska minoriteten i Patani i Södra Thailand. Det är en konflikt som är en av de dödligaste i Sydostasien och har de senaste åren tagit över 6000 liv. Civilsamhället är extremt begränsat och staten har blivit allt mer auktoritär.
Sverige måste sluta stödja regimer som Saudiarabien och Thailand. Istället bör Sverige endast agera för mänskliga rättigheter och uppmuntra dessa länder till att verka för demokrati och erkännande av minoriteters och kvinnors rättigheter.
Vi måste sluta tjäna pengar på krig och välja hållbara alternativ för klimatet, världens människor och för Sverige.
Avslutningsvis vill jag avrunda med att citera en ung kille jag träffade för en vecka sedan. Vi kan kolla honom för Ali.
Han säger:
– Vi flyr från människor som dödar varandra med pistoler och bomber, så kommer vi hit och de dödar oss långsamt genom att döda våra känslor.
För sedan andra världskriget har krig inte varit lika nära oss som det är idag. Och alla har vi ett ansvar i arbetet för en fredligare värld. För fred är någonting vi gör. Och det är något vi gör tillsammans. Jämlikhet är kärlek, jämställdhet är kärlek. Och kärlek är att agera och att göra. Och den enda tiden att göra det är Nu.
Anwahr Athahb 
Kommentera