Alla kvinnors berättelser måste räknas

När jag kandiderade till EU-parlamentet 2014 var mitt huvudsakliga syfte att engagera fler unga kvinnor att ta plats, att aldrig låta någon annan än en själv bestämma vem man vill vara, och ge en röst till de som upplever att de inte har en röst i samhället. Alla dessa kvinnor sviks av Björklund. Vad är det för feminism Liberalerna förespråkar? Är det den som säger till Fatima 16 år att hon kan ha en plats i svensk politik, även om hon väljer att täcka håret? Eller den som stänger dörren för inflytande? Kräver svar från Jan Björklund med anledning av hans mycket okunniga och märkliga uttalanden den senaste veckan via denna debattartikel; som läses i sin helhet här: http://www.expressen.se/debatt/i-bjorklunds-regering-har-muslimska-kvinnor-ingen-plats/

Ett kort utdrag

‘I mitt arbete som behandlare inom socialt arbete har jag kunnat se enskilda familjer som använder religionen som ett medel  för att trycka ned en individ, där vissa regler gäller barnen och andra för föräldrarna. Det är dock inte ett problem som rör muslimer som grupp då jag även mött de som använder religionen som kraft att göra gott. Därför är det djupt oroande att Björklund menar på att det skulle finnas automatiska kopplingar mellan hedersförtryck och kvinnans individuella rätt att välja klädesplagg – även sjalen. Att sprida något sådant som en absolut sanning är häpnadsväckande okunnigt och endimensionellt.

Något som forskningen däremot visar är att diskrimineringen mot människor med utländsk bakgrund och att hatbrotten mot kvinnor med muslimsk identitet ökar, något som också bekräftas av brottsförebyggande rådet (BRÅ). Det är beklagligt att Björklund och Liberalerna sällan uppmärksammar detta. Det  ska gå att både vara engagerad i frågor som rör hedersproblematik  samtidigt som man vill arbeta för att minska diskrimineringen i  samhället – i detta krävs dock konsekventa problemformuleringar och det  krävs även att man använder sig av faktabaserad kunskap och inte lösa  antaganden. Alla kvinnors berättelser måste räknas.

Som grön socialliberal ställer jag mig undrandes till Björklunds syn på liberalism och kvinnans frigörelse. En kvinna som väljer att täcka håret upphör inte att vara en individ som fattar självständiga val. Att inse att detta tillhör kvinnans individuella rätt innebär inte att vara kulturrelativst. Det är anmärkningsvärt hur män i Sverige väljer att använda kvinnan som ett slagträ för att påvisa att den avklädda kvinna är den fria, på samma sätt som ledare i Mellanöstern men även Europa lagstiftar om kvinnans klädsel. Det vore rimligt att män höll sig utanför regleringar och förminskning av kvinnans rätt till egenmakt. Detta gäller såväl Björklund som franska, saudiska och iranska ledare.’